Ikväll skulle jag egentligen skriva ett långt och begåvat (som givetvis alltid är fallet när det gäller mig, öööhh! 😉 ) inlägg på Culinas hemsida.
Men så var det ju det där med lösenordet va. Eller faktiskt användarnamnet också! Mitt eget har jag koll på, men det där som jag ska publicera i..näee, de har ja glömt! Guppyklubben FTW!
(fast har man sisådär 20 olika användarnamn och lösenord att hålla koll på så får man nog ha förståelse för att nåt ramlar ut lite då och då)
Nä, så då fick det bli ett litet inlägg här istället va!
Tänkte att jag ju faktiskt kunde skriva lite om mitt surdegsbakande, som jag verkligen kommit igång med igen nu! Kulkul!
Min första surdeg, Gastons Pappa, är död vid det här laget. Han hette också Gaston. Han hade en tjej också ett tag. Hon hette Vetis, och var givetvis en vetesurdeg. Men hon var lite känslig. Ni vet hur tjejer kan va.. Hon blev sur va! För sur..
Tror faktiskt bara att Vetis lyckades med ett enda bröd! Fast det var å andra sidan det finaste Levainbrödet världshistorien skådat. Ni skulle sett de hålen!! Smöret smälte, och rann som flytande guld ner genom hålen och längs handen..mmm..
Gaston 1 och Vetis levde våren 2010, när jag fortfarande bodde kvar i Stockholm.
Så här såg mitt första valnötssurdegsbröd ut.
Ganska nöjd för att vara första gången!
Och så jäklarns nöjd jag var med mitt första och tyvärr enda stureby levain!
Sen har det varit lite surdegsbakande sporadiskt här i Uppsala. Jag har för mig att jag har haft ytterligare en surdeg mellan orginalGaston och den nuvarande Gaston, men han/hon gjorde uppenbarligen inget djupt intryck på mig.
Det är egentligen först nu efter jul som jag kommit igång ordentligt med bakandet, och verkligen lärt känna Gaston. Kanske för att jag fick en sån fin Assistent i julklapp. Kanske.
Nu vet jag hur Gaston luktar när han mår bra, eller inte bra. Jag vet hur surdegen (alltså fördegen) ska se ut, och kännas, och hur degen ska bete sig i degbunken och sen när den jäser. Det är väldigt trivsamt!
Jag bakar på söndagar nu! Har fått en superbra rutin, som jag tyvärr nog måste möblera om i lite dock. Som jag har haft det nu så har jag på lördag kväll tagit en sisådär 100 gram av gaston och blandat ihop det som faktiskt kallas för surdeg, som man sedan gör självaste degen på. Sen har jag matat Gaston och ställt upp honom på kylen.
Morgonen efter har jag gjort degen, och slängt in Gaston i kylen igen, när han rest sig och bubblat upp ordentligt.
Problemet med det är att Gaston ju är piggast och starkast precis efter att han fått mat, och det är ju givetvis då man borde baka på honom. Så ultimat vore ju att mata honom på fredagen, och sedan sätta fördegen på lördagkvällen.
Ja, så får det nog bli fram över.
Imorgon ska jag åka till Tallin, så det blir inget söndagsbak. Gaston får helt enkelt bara äta lite innan jag åker!
Jag tänkte jag skulle berätta hur jag gjort min surdeg,
för det är ju ändå lite pill att få dem som man vill.
Men så tänkte jag att Martin, som jag ju faktiskt följer slaviskt,
kanske hade hela proceduren på sin blogg, så jag slapp
skriva in den. Men då blev jag fast..
Hittade ett inlägg om Fårö, och världens mysigaste Sylvis Döttrar, och fick väärldens dit-längtan. Tur det snart är påsk, och jag får åka dit!!
Han skriver verkligen fantastiskt om bröd Martin, och nu har han visst startat en ny, supersnygg blogg också! Här hittar man den!
Så egentligen skulle jag kunna hänvisa till Martin och låta honom sköta jobbet.
Men, tja, det är ju lite fuskigt!
Såhär gjorde jag min rågsurdegsgrund i alla fall:
Dag 1, morgon
100g (1dl) ljummet vatten
30 g (1/2) dl rågmjöl
Rör ihop i en glasburk som rymmer minst 1/2 liter. Lägg på lock, men skruva inte fast så det blir tätt, och ställ burken på ett varmt ställe, gärna 20-25 grader.
Jag brukar ställa den på kylen, där är det ju lite varmare!
Sen låter man den stå i tre dygn, och skakar den bara försiktigt morgon och kväll.
Dag 4 morgon
100 g (1 dl) ljummet vatten
90 g (1 1/2 dl) rågmjöl
Tillsätt vatten och mjöl och rör om. Nu blir den lite tjockare såklart!
Dag 4 kväll
100 g (1 dl) ljummet vatten
60 g (1 dl) rågmjöl
Nu bör jäsprocessen ha kommit igång, och surdegen bör ha vuxit en del. Om den inte gjort det, låt den stå ytterligare 10-12 timmar innan du fortsätter. Doften är dock oftast inte enbart angenäm, och surdegen behöver fortsätta utvecklas för att den ska bli stark.
Häll ut allt utom ca 50 gram (1/2 dl) och fyll på med de angivna mängderna mjöl och vatten.
Dag 5 morgon
Om surdegsgrunden efter 10-12 timmar har rest sig ordentligt och har en konsistens som liknar chokladmousse så är din surdegsgrund klar.
Ska du inte baka genast, ställ in den i kylen, där den ska bo mellan matningarna.
Ungefär en gång i veckan matar jag Gaston, och då häller jag ut eller bakar med allt utom ca 50 g. Sedan matar jag honom med:
100g (1 dl) vatten
60 g (1 dl) rågmjöl
(eller mer om jag ska baka mycket, ge bort en del etc)
Sen får Gaston stå på kylen över natten, och bubbla upp sig ordentligt!
Nu i helgen skulle Gaston få dela sig, och en liten del skulle flytta hemmifrån, så då matade jag honom ordentligt, vilket senare resulterade i ett avpressat lock, och en hel massa kladd i kylen. Han är för go min Gaston! 😛
När det sen kommer till självaste bakandet så finns det ju lite olika tekniker. De flesta som jag bakar just nu kräver ordentlig knådning, 3-5 timmars jäsning, mer eller mindre bearbetning och sedan ofta en dryg timmes jäsning till innan det är dags för ugnen, så det är inget man gör i en handvändning. Oftas behöver man ju inte vara hemma när degen jäser, men för vissa av bröden ska man det, för att vända och vika degen.
Oftast brukar brödet vara färdigt runt 4-5 på eftermiddagen. Lagom till afternoonteat!
Min senaste bakattiralj måste jag ju nämna också. En baksten! Känns plötsligt på riktigt att baka, som om jag hade en egen stenugn!
Jag hämtade ett svart, tungt paket på ICA lutis.
Tadaa! Så snygg färgkombo också, om man nu kan kalla det för färger.
Efter en liten tvätt fick den hoppa in i ugnen!
Som gjorda för varann..:)
Nästa vecka ska jag bannemig baka surdegspizza, så är det bara.
Hoppas att det blir en variant med chevré, honung, pinjekärnor och ruccola. Till förrätt liksom!
Och en med god italiensk salami, champinjoner och mozarella. Kanske lite ruccola där med, vem vet. Åh, jag längtar redan!
Nu börjar ögonen gå i kors på lilla mig, så det får räcka med surdegsprat för idag. Ska försöka publicera recepten jag gör framöver, och lovar att även berätta om
hur det går med pizzabaket, och med startandet av en vetesurdeg!
Avslutar med en bild på mitt och Martins bröd brevid varann. Var ju lite stolt där, måste jag säga!
På återseende!
/Bakan
ensmulakaka 